Måsen var försedd med en intressant propellerkonstruktion som dock förbryllade oss. Den hade vridbara blad vilket kunde ge flera fördelar. T.ex. att ändra fart utan att ändra varvtalet. Ja, t.o.m. växla från “fram” till “back” utan att behöva ändra maskinens rotationsriktning.

Axelkonstruktionen gav oss emellertid mycket huvudbry. Det visade sig att det var det yttre axelröret som drev propellern runt medan en inre stång användes för att ändra propellerbladens vinkel. Det betydde att vi på något sätt måste ha en transmission som gav oss åtkomst till den inre stången samtidigt som den var “oåtkomlig” från drivaxeln.

Så småningom fick vi upp spår som ledde till gamla propellerlösningar för båtar med tändkulemotorer. Och vi skissade på ett antal olika varianter för att styra propellerbladen under gång.

Bortsett från ovanstående funderingar fanns huvudfrågan hela tiden där. Skulle ångmaskinens låga varvtal vara tillräckligt eller behövdes en uppväxling av varvtalet för att få fart genom vattnet. Vi insåg dock att den befintliga propellerkonstruktionen var avsedd för tändkuledrift och då ett varvtal som översteg vårt med 3-4 ggr. Alltså en uppväxling skulle vara nödvändig. Och hur fixa det, då? Frågan fick hänga i luften…