Stävlager med tillbehör anlänt – januari 2013

Det plingade till i mobilen. Ett SMS från Posten (finns dom fortfarande?). Paket att hämta på ICA i Sellnäs. Från Mitab, Västra Frölunda.

I paketet var stävlagret, stävröret med fäste och tätning. Vi har valt vattensmorda lager och tätningar. Om det är bättre än andra varianter vet vi inte – men här förlitar vi oss på de råd vi fått. Det gäller bara att, i samband med sjösättningen, komma ihåg att kontrollera att röret är fyllt med vatten hela vägen upp i tätningen.

Nu väntar vi på propeller och propelleraxel. Och bottendelen till maskinen – sedan är det dags för en riktig precisionsövning – rikta in hela drivlinan och bygga maskinfundamentet! Ett arbete vi räknar med att kunna dra igång senast om ett par veckor…

Stävlager, tätning och stävrör

Stävlager, tätning och stävrör

På tal om kommande arbeten. I april ska vi kröka rör. Det är nämligen då vi har fått maskinen levererad. Och då ska alla rör till och från, mellan och in och ut och… ja, ni förstår. Vilket inte vi gör…

Därför kom ångkursen på ångfartyget Saltsjön som en skänk från ovan. Eller snarare från Svenska Ångbåtsföreningen. Problemet var bara att kursen var fulltecknad. Men, vi hade tur (?) och lyckades ändå få två platser till kursen! Strålande bra! Perfekt timing! Tack!

Advertisements

…och vit blev den – januari 2013

För bara några dagar sedan – allsköns blandning av grönt, vitt och rostskyddsrött. Och nu!

Vitt!

OK, visst skulle det sett bra ut med en vattenlinje men nu får vi vänta tills Archimedes bestämt hur mycket vatten som S/S Wäsman tränger undan!

Vitmålad

Vitmålad

S/S Wäsman ska bli vit – januari 2013

När båten kom till oss var den vit och grön utvändigt. Och vit och rostskyddsröd på insidan. Detta var inget att resonera länge om utan snabbt blev det bestämt att båten ska vara vit. Både på utsida och insida. Kompletterat med en vattenlinje, naturligtvis.

Picasso, Dahli och så jag!

Picasso, Dahli och så jag!

Det var här det blev krångligt. Var går den? Vattenlinjen, alltså!

Eftersom vi bygger om båten och kraftigt förändrar viktfördelningen så hade vi inte en aning om hur den kommer att ligga i sjön. Lite vågat, s.a.s. att bara gissa. Därför bestämde vi att strunta i vattenlinjen tills vidare. Det får bli en fråga inför sommaren 2014.

Vi hoppas dock att den HAR en vattenlinje – annars blir det ingen sommarsäsong 2014 😦 Men innan dess kommer vår egen penselekvilibrist med väl avväg känsla presentera sitt vita konstverk. Vi andra väntar i andlös spänning…

Salongens väggpaneler sågas till – januari 2013

Hur bra kan det bli? Nästan onödigt bra. Men, vadå? Vi nöjer oss gärna med det absolut bästa 😀

Panelerna fintrimmas

Så, när alla  omsorgsfullt tillklippta mallar resulterade i vackert utsågade skivor av ädlaste mahogny, ja, då nästa rös vi. Detta är 1:a klass!

Problemet var bara att de passade – nästan!

Millimeter för millimeter skavdes av, över, under och vid sidan. Och så, äntligen, började vi ana hur det skulle bli. Panel efter panel sattes på plats för att sedan, när allt passar perfekt, tas ner igen!

Jo, det är sant. Men bara tillfälligt och för att förses med ett stort antal lager lack. Det här blir bra! Riktigt bra!

Och här ska fönstret börja

Och här ska fönstret börja

Nöjd "väggmakare"
Nöjd “väggmakare”

 

Eldragning pågår – januari 2013

Innan väggpanelerna ska upp måste eldragningen vara klar. Kablaget var sedan länge förberett med omsorgsfullt lödda skarvar och alla väl isolerade med krympslang. Alla tåtarna fanns – nu var det bara att få dem på rätt plats. Ja, just det. På rätt plats!

Det är tryggt att ha med proffs att göra… 😀

Kölsvinet rengjort och målat – januari 2013

Efter ett omständligt, obekvämt, otacksamt och “o-det mesta” var så äntligen innanmätet i båten rengjort, skrapat, dammsuget och OLYMPUS DIGITAL CAMERAtvättat med trasor och lacknafta. Fram med penslar, andningsmasker, volymmått och entusiasm.

Vilken skillnad!

Äntligen en arbetsinsats vars resultat syns och kan beundras även av de inte direkt inblandade. Den silvergrå tvåkomponentlacken längst ner i kölsvinet ska nu stå sig stark mot alla elaka rostangrepp (räknar vi med) flera år framöver.

Rördragningsschemat klart – januari 2013

I princip som bilden. Tur att vi har en duktig “rörkrökare” i gruppen. Annars hade vi fått nöja oss med “principen” 😀

Rördragning Wäsman

Arbete och åter arbete – december 2012

Det som på pappret låter enkelt medför, när det väl ska göras, både hårt arbete och att ta hand om problem som oväntatOLYMPUS DIGITAL CAMERA dyker upp. Inspirerat arbete varvas med svetsrök och slipdamm utan att något synes hända.

Det är klart, för den som titta noga går det att finna både nya förstärkningar, reglar, fundament för panna etc etc. Men fortfarande ser båten ut som en… …en lång, lång resa till färdigt skick.

Tänk den som kunde visa upp en helt färdig salongsvägg! Eller en durk (ett golv alltså!) på fördäck! Eller en färdig elinstallation…

Men hela tiden går dock arbetet framåt. Planeringsmöten varje vecka. Beslut om arbetsfördelning och inköp. Vi har med andra ord “ångan uppe”!

Pressen ger sig till känna – december 2012

Beviset på bolagsbildningenArtikel LNT hade knappt ramlat ner i brevlådan förrän Ludvika Nya Tidning hörde av sig. Trevligt tyckte vi alla även om det var lite med fjärilar i magen vi noterade att reporten tagit fasta på att slupen skulle sjösättas till sommaren. Nåja, det är ju FLERA månader dit och vi har ju bara kvar att göra…

—nästan allt!

Även tidningen Nostalgia har hört av sig – ett reportage lär komma även i detta förnämliga entusiastmagasin.

Och så är vi redare – december 2012

Nu är det helt klart med bolagsbildningen. De sex gentlemännen är numera alltså redare, ångbåtsredare :D.

Bolaget heter Wäsman Ångbåt AB, styrelsen har sitt säte i Ludvika och bolaget har som ändamål;

“Ägande, drift och beställningstrafik med ångfartyg”.

Det låter väl “redigt” och bra?

Propellerbeslut – december 2012

Besöket hos Bernt Breding i Forsvik och båtvarvet i Linköping gav oss även mer underlag vad gäller propellerfrågan. Vi var nu övertygade om att den befintliga propellern behövde betydligt högre varvtal än vad vår maskin skulle trivas med. Alltså nödvändigt med en transmission som växlar upp varvtalet 3-4 ggr.

En transmission är varken enkel eller gratis! Dessutom skulle den ju få plats någonstans – helst under durken. Det var ju inte heller helt klart om den lösningen skulle ge oss tillräcklig propellerkraft för att driva båten. Alternativet var att byta ut vår propeller mot en som var direkt anpassad för en båt som vår.

Men en ny propeller är inte heller gratis och enkelt. Det skulle medföra ny axel och ordentlig modifiering av stävlagret med tillbehör eller en helt ny stävlagerkonstruktion.

Kostnader och insats för de olika alternativen var ungefär likvärdiga men insikten om att den helt nya propellerlösningen var utprövad för en båt som vår fällde till slut avgörandet.

Det fick bli en helt ny propellerlösning med ny axel och ny stävlagerkonstruktion!

Pannan hämtas – december 2012

En tidig och ordentligt kylig vintermorgon. Tre i ägargruppen gav sig av med släpvagn efter bilen. Riktning Forsvik. Idag skulle vi få se vår panna och få en ordentlig genomgång av tillverkaren själv, Bernt Breding. Eftersom Bernt, i sin egen ångslup, har exakt samma konfiguration av panna och maskin så skulle genomgången även omfatta hela vårt blivande koncept.

Väl framme blev vi mycket väl mottagna. Och Bernts genomgång visade sig överträffa våra förväntningar med råge. Anteckningspennans spets glödde och värdefull erfarenhet noterades.

På morgonen dagen efter lastade vi pannan och begav oss hemöver. Inte direkt utan via ett spännande besök på varvet som tillverkat vår båt.

Propellerbekymmer – november 2012

Måsen var försedd med en intressant propellerkonstruktion som dock förbryllade oss. Den hade vridbara blad vilket kunde ge flera fördelar. T.ex. att ändra fart utan att ändra varvtalet. Ja, t.o.m. växla från “fram” till “back” utan att behöva ändra maskinens rotationsriktning.

Axelkonstruktionen gav oss emellertid mycket huvudbry. Det visade sig att det var det yttre axelröret som drev propellern runt medan en inre stång användes för att ändra propellerbladens vinkel. Det betydde att vi på något sätt måste ha en transmission som gav oss åtkomst till den inre stången samtidigt som den var “oåtkomlig” från drivaxeln.

Så småningom fick vi upp spår som ledde till gamla propellerlösningar för båtar med tändkulemotorer. Och vi skissade på ett antal olika varianter för att styra propellerbladen under gång.

Bortsett från ovanstående funderingar fanns huvudfrågan hela tiden där. Skulle ångmaskinens låga varvtal vara tillräckligt eller behövdes en uppväxling av varvtalet för att få fart genom vattnet. Vi insåg dock att den befintliga propellerkonstruktionen var avsedd för tändkuledrift och då ett varvtal som översteg vårt med 3-4 ggr. Alltså en uppväxling skulle vara nödvändig. Och hur fixa det, då? Frågan fick hänga i luften…

Panna och maskin beställda – november 2012

Begagnat eller nytt? Renovera själv eller lämna till en verkstad? Hur stor panna behövs? Och hur kraftfull ångmaskin krävs? Hur mycket pengar är vi villiga att investera?

Efter en del “konsultationer” förstod vi att vår båt borde ha en maskin på 5-10 ihk och en panna på ca 35 kW.

Marknaden dammsögs på lämpliga objekt. maskin 140 SLBegagnatutbudet var begränsat och det fanns inte heller en ångmaskinstillverkare i varje by. Prisbilden på renoverat begagnat var dessutom inte långt ifrån priset på nytillverkat.

Ganska snart bestämde vi oss för att köpa en nytillverkad panna. Bl.a. på grund av att det kändes mer tryggt. Det handlar ju om tryckkärl och de säkerhetsrisker det innebär och att det skulle vara mycket svårt att bedöma skicket på en begagnad.

Valet föll på en panna från B2 i Forsvik (Bernt Breding). B2 hade även haft tillverkning av maskiner med lämnat över rättigheterna till Vinäs MaskinTeknik (Agne Karlander) i Mora.

Agne hade en begagnad maskin under renovering. Efter en del funderingar bedömde vi den vara i minsta laget utan bestämde oss för en nytillverkad långslagig maskin, B2 140SL.

Pannan skulle bli klar redan i december medan Agne hade kö på maskinsidan. Vi kunde inte räkna med att få maskinen förrän i slutet av mars 2013. Tidskritiskt eftersom vi vill ha båten sjösatt till sommaren men det borde gå.

Layouten börjar ta form – november 2012

Efter många och långa diskussioner om olika lösningar, praktiska och funktionella krav, önskad stil började vi så småningom komma fram till en gemensam “önskelista”.

– Upp till 12 passagerare under tak i “salongen”

– En salong med inredning i äldre stil och definitivt “första klass” i material och utförande. Långbänkar utmed sidorna, flexibel bordslösning… Teak eller mahogny, möbelfinnish. Utrymme för flytvästar och andra nödvändigheter under långbänkarna… Belysning…

– Akterdäck tillgängligt från salongen och gärna med plats för några enkla skeppsstolar.

– Fördäck där maskin, panna, styrhytt, vedförråd mm skulle samsas.

– Passagerarna skulle kliva ombord via fördäck utan att riskera fastna med brudklänningen i rör och axelkopplingar…

Sakta men säkert fasade tankegångarna in och konkretiserades i ett antal skisser och ritningsunderlag att jobba vidare med.

 

 

Utsikten viktig – november 2012

Diskussionen om båtens layout var (och är) hela tiden livlig. Inte minst vad gäller utsikten från passagerarsalongen. Antal fönster, storleken, placeringen… Kunde vi använda de gamla fönstren och låta tillverka fler eller…

Fyra fönster var länge ett av alternativen, men övergavs

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

till förmån för en lösning med tre större fönster. Mer ljus i salongen och bättre möjligheter att “möblera” inredningen var några av argumenten. Nya fönsterramar i mahogny är nu beställda från ett snickeri i Grängesberg.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Måsen har landat – Oktober 2012

Så var det då äntligen dags. Flera år av sökande efter lämpligt ångbåtsobjekt var över. Nu var nyförvärvet, en plåtbåt med namnet Måsen, på väg till sina ägare. När Jens, åkaren som transporterade båten från Östergötland till Dalarna, ringde och meddelade att han just passerat Grängesberg, var det dags att ge sig av för att möta upp och visa vägen.

Väl framme vid verkstaden lastades Måsen av och placerades varligt och säkert på sin sjösättningsvagn.

Måsen hade landat! 

Att Jens, åkaren, själv var ångbåtsfantast och engagerad i en annan ångbåt (MOA) var en trevlig bonus.