Besättningen förbereder för färd

Dagens Skeppare hämtade oss gäster redan kl 1000 – med bil. En knapp halvtimme senare var de framme vid båthamnen i Ludvika där S/S Wäsmans 1:e Maskinist var på plats vid grinden till piren där sjön Väsmans nya smycke, S/S Wäsman, låg förtöjd.

Eftersom vi passagerare uttryckligen bett om att få följa hela processen, från VIM (Väl I Maskin) till fullt tryck och avfärd, så var inga förberedelser ännu gjorda. Pannan kall och noll bar. När besättningen drog igång alla förberedelser var intresset på topp. Allt registrerades och besättningen ficka svara och förklara skeendet.

Men snart sprakade det från fyren. Pannan luftades till dess det kom ånga och ljud från visslan. Vatten blev till mer ånga och trycket steg. Sakta till en början men sedan med accelererande fart.

Maskinen baxades runt och när kikkranarna signalerade att slidskåp och cylinder var varma nog satte Skepparen maskinen i HSB (Helt Sakta Back). Ljudet från maskinen var rena njutningen och det stod utom all tvivel att alla mekaniska delar “trivdes” tillsammans. Den som aldrig hört en väl avstämd ångmaskin i drift kommer heller aldrig att förstå…

KASTA LOSS!

Skepparens order lyddes omedelbart. S/S Wäsman backade ut från piren och efter att omkastaren och pådraget satts i läge FFF (Full Fart Framåt) stävade S/S Wäsman värdigt ut genom hamninloppet med sina storligen imponerade gäster – vilken båt!

Vilken ÅNGBÅT!

Ute på fjärden

När pannan var nära sitt maximala tryck, 9 bar, insåg gästerna vilken kraft den lilla ångmaskinen var kapabel till. En liten men intressant diskussion om ånghästar, vridmoment och dieselekvivalenter avbröts av ett nytt ljud från maskin. Besättningen stannade maskin, pytsade i lite olja i vevstakslagret, och så var ordningen återställd.

Först nu, långt ute på fjärden, insåg passagerarna att det var en helt strålande dag. Solen lyste från en molnfri himmel, bara svag vind och 22 grader varmt. Med maskinens lugna dunk och besättningens småprat  om tryck och varvtal, olja och ventiler som bakgrundsljud njöt de av färden. (klicka på den rödmarkerade texten för att se och lyssna)

Men tiden för den bokade lunchen närmade sig. Åter mot hamnen. Väl där styrde Skepparen säkert och lugnt in mot piren och S/S Wäsman förtöjdes. Maskinisten rakade ur glöden ur pannan, bottenblåste och såg till att maskinen sattes i läge VIM – klar att tas i bruk för nästa tur. Eller så gjordes en notering i loggboken om någon åtgärd som skulle krävas innan S/S Wäsman åter fick segla ut…det var viss något med en kikkran som borde ses över…

Stort tack till vår Skeppare och Maskinist – detta var en verklig upplevelse! 

Provkörning pågår

Efter avbrottet p.g.a. den trasiga pådragsventilen är ångbåtsgänget åter igång med provkörning och fortsatt intrimning av anläggning och båt. Just nu fungerar båten helt fantastiskt bra men några justeringar ytterligare behövs.

Inte av maskin och panna men det har visad sig att några av fönsterramarna inte håller tätt. När det regnar rinner alltså vatten utmed salongens innerpaneler. Men eftersom det nu är sommar och sol och därmed inte kommer att regna något mer så får det vara 🙂

Så har Breding, B2 Ånga, hört av sig och beklagar misstaget med den felaktiga leveransen av pådragsventilen och meddelar att pannans övriga kringutrustning håller måttet. Därmed känner i alla fall artikelförfattaren fortsatt förtroende för B2:s produkter och Wäsman kan lugnt ånga vidare.

Nu ser “redarna” fram mot att snart komma igång med chartertrafiken och få välkomna de första passagerarna ombord på S/S Wäsman. Ludvika Tidning har också noterat att det snart är dags för “trafik”.

I artikeln sägs att båten heter “M…” och ska heta så fram till dopet senare i sommar men det är troligen en liten missuppfattning. Det borde rimligen vara så att namnet S/S Wäsman gäller redan nu (och i alla sammanhang), även om det formella dopet ännu inte ägt rum. Namnet “M…” är  ju historia och var i allt väsentligt en helt annan båt…

I artikel sägs också att Wäsman kommer att kunna ta upp till 12 passagerare. Även detta är en missuppfattning. Det är mer rimligt att räkna med 8, möjligen 10 passagerare.

Maskinen bara fortsatte att gå. Och gå. Och gå. Pådragsventilen, som reglerar ångtillförseln  till cylindern, hade inte det minsta effekt. Det var först genom att vrida ner flödet genom huvudventilen som maskinen stannade.

Efter att ha skruvat loss och inspekterat

Den gamla ventilen klarade bara 60 grader – notera de trasiga tätningarna

pådragsventilen kunde vi konstatera att packningarna, av något sorts nylonmaterial, hade smält ner till hälften. Självfallet ringer vi till Breding på B2 Ånga som levererat panna med tillhörande ventiler. Så här ska det ju inte vara!

Döm om vår förvåning när denne ångnestor, som vi hittills haft det största förtroende för, bara konstaterar att han måste fått fel kvalitet på ventilen och det var upp till oss att skaffa en bättre…

Efter denna föga imponerande uppvisning i kundrelation fixade vi själva en ventil som klarar både ångtrycket och den värme som utvecklas. Den är nu på plats och vi ska snarast åter ut på böljan för fortsatta testkörningar. Hoppas nu bara att Breding och B2 Ånga inte levererat undermålig kvalitet också på den övriga pannarmaturen.

Den nya ventilen har kolfibertätningar som lätt ska klara de temperaturer vi arbetar med

Fortfarande pågår intrimning av båten, både vad gäller ballast och maskin/panna. Vi fick ett knackande missljud från maskin vilket oroade oss ett tag. Missljudet kom vid lite högre varvtal, om man nu kan tala om “höga” varv i vårt fall 😀

Det visade sig, efter ett envist felsökande, att det var svänghjulet som glappade en liten, liten aning. Genom att dra åt låsskruven försvann problemet. Nu har vi, via maskintillvekararen Agne, förstått att detta är lite av ett “standardproblem” och att en bättre  variant för att fixera svänghjulet ska ordnas under vinterhalvåret.

Dock fungerar maskinen nu riktigt bra. Och vi har också testat att köra med panntryck över 7 bar vilket resulterade i att båten planade och passerade lätt 30 knop! Nä, skojar bara. Men en intresserade motorbåtsåkare hade följt efter oss och uppskattade farten till ca 8 knop. Fantastiskt bra!

Nu ska en längre provtur genomföras för att göra ett “uthållighetstest av båt (och besättning!). Ett  bra tillfälle att lära oss vilket panntryck som krävs för att lyckas vända maskin till backläge vid lite olika fart.

Så har piren i småbåtshamnen äntligen blivit klar. Vissa kompletteringar återstår visserligen vid vår bryggplats men vi har lämnat vår tillfälliga brygga och kört (för egen maskin, naturligtvis) till vår hemmahamn där båten nu ligger nu förtöjd. Visst är hon läcker?

S/S Wäsman i hemmahamnen. Som synes saknar vi fortfarande namndekaler…