Så bar det av – mot småbåtshamnen i Ludvika. Först kranbilen med S/S Wäsman och sedan de förväntansfulla delägarna i konvoj. Resan gick helt utmärkt och kranbilens ägare och förare gjorde hela tiden ett stabilt och rutinerat jobb.

Ett skepp kommer lastat…

Väl framme påbörjades så slutfasen – att sätta båten i sjön!

Förutom alla delägarna (utom en) fanns ytterligare några entusiastiska påhejare som nåtts av ryktet om den stora tilldragelsen. Egentligen fanns inga ambitioner att ställa till med någon större föreställning – det får vänta till det officiella dopet – men vad gör det? Bara roligt att vi uppmärksammas.

Nästan, nästan i sjön!

Under nästan andlös tystnad sänkte sig S/S Wäsman majestätiskt sakta ner mot vattenytan. Skulle hon flyta? Hur mycket skulle hon luta? Hur mycket barlast skulle krävas för att få ner fören? Kommer hon att välta? Hur mycket kommer det här kalaset att kosta?

Nä, skämtar bara, men nog fanns det frågetecken alltid. Men allra mest spänning! Förväntansfull spänning!

Titta! Den FLYTER!

Och så, Klart!

S/S Wäsman låg i sjön. Slingorna släppte sitt fasta grepp om kölen och ägarna kunde direkt konstatera 1) att båtar blir mindre (!) när de ligger i sjön och 2) att det skulle krävas en hel del barlast föröver.

Skorstenen monterades och den förväntade lutningen var – som förväntat. Men också den enkel att hantera. Det räckte med en man på styrbordssidan för att ordningen skulle vara återställd – alltså inget problem för åttio välplacerade kilon.

Halvslaget

Förtöjningen gick sedan galant. Några rutinerade halvslag bara…

SKEPP OHOJ!