Redan tidigt var det en uttalad målsättning i projektet att sikta mot en stil och finish som anstår en ångbåt. Känslan bör vara tidigt 1900-tal men samtidigt ska vi inte avstå från moderna och ändamålsenliga metoder och material.

Maskinen ser gammal ut, är konstruerad enligt gamla förebilder men tillverkad med moderna maskiner. Och när den nu ska få färg så gäller samma princip. En kulör som kunde varit tillblandad 1910 men levererad i praktisk sprayburk!

Nu kan ju inte maskinen bara “blåsas över” med färg! Hur skulle det se ut om alla skruvskallar, alla vackra mässingsdetaljer etc var målade i samma färg?

Därför skruvas nu alla maskindelar isär. Skruvar, brickor och andra detaljer märks upp och placeras i lämpliga skålar (i vårt fall en låda för vanliga matbestick). Det som inte kan eller bör tas isär maskeras. Temperaturen höjs i garaget och så är vi igång! (klicka på bilderna för större format)

Så var det då dags för ännu en höjdpunkt i vårt arbete – maskinen, alltså ÅNGMASKINEN, var klar att hämtas hem. Det kändes nästan lite högtidligt att kliva in i Agnes verkstad denna gång!

Där stod den! Maskinen vår. Med tryckluftslang inkopplad och klar för demonstration. Efter att vi nöjt konstaterat att “den går runt” och “åt andra hållet med” så gick Agne igenom maskinens grundinställningar.

Medan vi sedan plockade isär maskinen i, för transporten, lämpliga storheter så gick ångbåtssnacket igång. Hade det inte varit för att vi ville hem och plocka isär maskinen i än mindre delar och påbörja målningen hade vi säkert fortfarande varit kvar. Men tiden hastade. Helst vill vi ju ha maskinen lackad och monterad i båten denna vecka…

Innan vi for hade vi ändå fått lära oss att en ångbåt inte är som vilken fritidsbåt som helst. Ingen nyhet kanske men ändå nyttigt att inse att framföra en ångbåt kräver både framförhållning och manövermarginaler. En “värdig” tröghet kan man säga. Som vi gubbar ungefär! (klicka på bilderna för större format)

Golvläggning

Golvläggare i farten

Så var det dags för golvet (“durken” säger väl några). Som vanligt gör vi det mesta själva och vår egen frivillige golvläggare skred därför till verket.

Det stod inte på förrän vi hade ett riktigt snyggt golv att trampa runt på. Lite för fint tyckte några av oss och la genast in en skyddande masonitskiva.

Paneler

Panelerna, som ju redan tidigare var lackade och klara, tog vi ner igen. Detta för att vi inte var riktigt nöjda med finishen på den blanka lackytan. Därför har nu panelerna slipats ner och lackats till en sidenmatt yta. Mer förlåtande men framför allt snyggare och med mer “träkänsla” som resultat.

På bilden syns också stommen till en de två soffor som ska finnas utmed salongens långsidor.

Sidenmatt panel

När nu pannan är på plats och skorstenen definierad till läge och lutning kan arbetet med taket över fördäck påbörjas. Vi ville gärna ha ett snyggt undertak i träpanel – men det enda som påstods vara standard för råspont började i bredder om 95 mm.

Det hjälpte inte att vi förklarade att vi bygger en ångbåt och inte en ladugård. Brädgårdspersonalen stod dock på sig: 95 mm bredd är standard, allt annat får ni skaffa på någon “bondsåg”.

Men som så många gånger förr – ångbåtsbyggare löser alla problem! Därför står nu vår huvudkonstnär åter med penseln i hand och målar spontad panel. Bredd? Jo, 65 mm! Det kommer att bli snyggt och gå i stil med våra övriga inredningsdetaljer.

Över träpanelen kommer sedan takpapp och överst lägger vi tillbaka det gamla plåttaket. Nu med det tidigare skorstenshålet övertäckt och ett nytaget hål för “vår” skorsten.

Skorsten ja! Det är en av de viktigare kringutrustningarna till drivpaketet i en ångbåt. Så den återkommer vi till…

Wäsmans Picasso i skapartagen

Det ser inte alls så illa ut som de allvarsamma gentlemännens uttryck signalerar nedan. Även om det just nu inte händer så drastiska saker i båten så pågår aktiviteter i form av konstruktion och detaljarbete för fullt. Så det kommer inte som en överraskning om det inom några veckor finns både tak över fördäck, skorsten, omlackerade paneler och nylagt golv i salongen. Det är bara en tidsfråga s.a.s.

När maskinen anländer i slutet av mars så kommer den att plockas isär för lackering innan den monteras, del för del, i båten. Innan dess ska taket på fördäck vara klart och om allt fungerar enligt plan har vi även golv och fönster i salongen. Dörrarna är under tillverkning och kan dröja ytterligare några veckor. Tidplanen är tuff – men det är tuffa gubbar också!

Hade det varit det minsta stil på redaktörn för denna webbsida så skulle det drälla av häftiga bilde på LYFTET!

LYFTET, när pannan svävade där uppe under verkstadstaket och sedan, majestätiskt, lät sig värdigt sänkas ner till sin välförberedda plats på båtens fördäck.

MEN så blev det inte. Därtill var var gubben alltför nervös. Istället for han upp och ner i båten, viftande och dirigerande för att styra processen. Nåja, han hoppas på förlåtelse.

FÖR NU ÄR PANNAN PÅ PLATS!

Olyckskorparna kraxade – ni kommer aldrig fram till Mora… – begriper ni inte att det är vasaloppssöndag och att det bara inte går att besöka Mora den dagen… – vänta till måndag!

Lager- och smörjteknik på stående fot.

Inte väntade vi! Bygger man en ångbåt så finns inga hinder, problem eller störningar av vilket slag det vara må. Några tusen skidåkare – äsch! Vasaloppssöndag är ju en helt perfekt dag för en biltur. Alla sitter ju och kollar TV-sändningarna. Och, om vi nu ska vara riktigt ärliga – hur kul är det att se på när skidåkare från Norge vinner?

Naturligtvis fick vi rätt. Norge vann och trafiken var inget problem. Och besöket hos Agne var lika stimulerande som vi förväntat oss. Efter att vi “gottat” oss bland vevstakar, cylindrar, lubrikatorer, pumpar, ventiler, visslor och fått tagit del av Agnes gedigna kunnande lastade vi in både en nygjord handpump och en vissla.

Vilket hantverk!

Matarvattenpump och vissla. Och i slutet av mars kommer resten!

Tro inte att vi ligger på latsidan bara för att det råkar vara lite glest med artiklar den senaste tiden. Inget kan vara mer fel!

Här tillverkas bord och bänkar till salongen. Fönsterbågar lackas och dörrar är under tillverkning. Ventilation och länspump är också snart på plats.

Ventilation är inget att skoja om!

Propellerläget är fixerat, axeln kapad till rätt längd och på söndag återbördas maskinens underdel till Agne för hans fortsatta jobb med maskinen.

Tankar och idéer till styrhyttens funktion och utformning bearbetas som bäst och rimligen har vi grunddragen klara för oss om några dagar.

Båtens botten är renskrapad (roterande borste på vinkelslipen) och tvättad. Nu ska bara bottenfärgen läggas på. Ja, just det! Den lilla del av kölen som ligger oåtkomlig i båtkärrans u-profil måste också skrapas och målas. Vi grunnar just nu på hur detta ska gå till!

Propellerläget bestämt. Här skymtar också den renskrapade bottnen. I bakgrunden står det nytíllverkade yttre skorstensröret som ska isolera och skydda besättning och andra från det heta inre rökröret.

Tidig morgon! Två ånggubbar ger sig av till Storstaden. Ångmötet i SÅF:s regi väntade. Vi skulle lära oss ventiler och rördragning mm. Och vi blev inte besvikna.

Utbildningen genomfördes på ångbåten Saltsjön. Bara en sådan sak. Med kameran i högsta hugg dokumenterades inredningsdetaljer… Ett detaljarbete som hade imponerat i en liten båt. Men detta var en STOR båt, förlåt, fartyg. Vilken arbetsinsats att få allt i detta fina skick. Ingen yta verkade för liten för att inte kunna förses med välgjorda och dekorativa detaljer.

Ångmöte på Saltsjön

Utbildningen i sig var en höjdare för oss “noviser”. Vad vi lärde? Jo, att vi har massor att lära! Anteckningspennan glödde och år av andras erfarenheter formulerades i korta meningar… “använd blånor inte gängtape”, “blanda inte olika metaller”, “bygg expansionskrökar”, “undvik lågprisvaruhusets kulventiler” etc etc

Extra bonus blev de kontakter vi knöt under dagen. Speciellt “pojkarna” från Smedjebacken / Grängesberg! Där har vi mycket kompetens att ta del av. Och det nästan “hemmave” som vi säger i Småland 😀

Det höjdes ett och annat ögonbryn när den långsmala tubformade tingesten släpades in i verkstaden. Men när vattenkastrullen sattes på elplattan och ånga (just det ÅNGA) fyllde röret fick denna en helt ny dimension.

In med lister och “ånga på”!  Och “ånga på”! En timme gick…

Tanken är att listerna i röret ska vekna och låta sig böjas i önskade former. I vårt fall efter salongens “kurvatur”. Om det var ångan eller vår envishet som till slut tvingade listerna att anta önskad form står skrivet någonstans…

Men hur många vet att det heter “basa” när man kröker lister? Vi vet! Och innebörden av begrepper “baslåda” har fått en djupare och mer ångpassande innebörd s.a.s.

Vilken skillnad! Helt plötsligt börjar salongen se ut som…

…en salong! Efter flera lager lack och mellanslipning är alla panelens delar åter på sin plats.

Snyggt jobbat, gubbar!

Nu väntar vi på lister, fönster och dörrar…

Panelen lackad och monterad

Maskinen beräknas inte vara klar förrän i mars. Och då brinner det verkligen i knutarna. Ska båten i sjön till försommaren så inser de invigda att montera maskin, panna, rör, propelleraxel, lagringar… ja, ja! Det GÅR bara inte!

Maskinens bottenfundament

MEN det gäller inte oss i Wäsman-gänget. Vi ser inte “ont om tid” som något att bry sig om. Men för säkerhets skull fuskar vi lite. Genom att Agne kunde leverera maskinens bottenfundament med maskinaxel, lagringar och svänghjul så fick vi ju förutsättningar att ordna både maskinbädd och rikta in propelleraxeln. Redan nu!

Så full fart i verkstaden. Nu byggs “verktyg” för axelmonteringen samt stödlager  och maskinbädd. Sedan är det bara att få allt på plats. Vilket tog sin lilla tid… (klicka på bilderna för full storlek)

Det var inte utan respekt för uppgiften som vi tog itu med att installera propelleraxeln med alla sina tätningar och lager. Axeln måste ju vara perfekt uppriktad hela vägen från propeller till maskin. Minsta avvikelse kommer att leda till problem längre fram, t. ex. i form av felbelastade lager med uppenbara haveririsker.

Så, nu var det alltså läge för planering och förberedelser utöver det vanliga. Benny från ångslupen Moa av Norrköping med flera bistod med goda råd och egna erfarenheter. Telefontipsen “strömmade” in!

För att få rätt passning för stävlagret och lämpligt avstånd mellan skrovet och propellern hade vi låtit tillverka en adapter som vi skruvade fast mot skrovet vid axelgenomföringen. Passade perfekt!

Stävrörets gänga tätas

Sedan monterade vi samman stävlagret med röret. Här tätade vi med gängtejp för att inte få läckage in i båten. Röret skulle ju vara fyllt av vatten när båten väl är i sjön.

Stävlageret på plats på röret

Det visade sig nu att fästet som skulle fixera stävröret inne i skrovet inte passade. Av någon anledning hade vi fått en annan, något mer brant, lutning på axeln än den gamla axelkonstruktionen. Troligen berodde detta på en liten avvikelse i flänsen för stävröret jämfört med det gamla.

Stävlagret monteras på adaptern

Egentligen var den brantare lutningen bra eftersom maskinen då kommer något högre vilket i sin tur ger bättre utrymme för maskinbädden.

Stävröret fixerat till skrovet

Det blev en tidig morgon. Hundpromenad redan 0630. Frukost och diverse morgonbestyr. Sedan iväg. Mot Örebro där Bernt Breding skulle möta upp med vår nya propeller oach propelleraxel.

Vid parkeringen utanför Biltema. Bernt bjuder på en mugg medhavd kaffe. Sedan flyttar vi över grejorna till bilen. 4 meter axel på takräcket och propellern, diameter 60 cm och med tre blad, i skuffen.

Två timmar senare. Avlastning! Det här blir bra!

Propeller

propellerpassning

Efter månader (!) av intensivt forskningsarbete får vi så lön för mödan. Bakom en plåt i salongen hittar vi siffrorna 1992. Efter en djupgående analys konstaterar vi att detta måste vara ett årtal!

Så, antingen är båten inte äldre än 1992. Eller så är plåten båten är byggd av tillverkad 1992. Fast det kan ju också vara så att båten upptäcktes 1992. En annan möjlighet är att den som en gång i tiden grundmålade plåten gjorde detta 1992.

Tja, men nog är det ett årtal att utgå ifrån 🙂

URSPRUNGSFORSKNING

Det plingade till i mobilen. Ett SMS från Posten (finns dom fortfarande?). Paket att hämta på ICA i Sellnäs. Från Mitab, Västra Frölunda.

I paketet var stävlagret, stävröret med fäste och tätning. Vi har valt vattensmorda lager och tätningar. Om det är bättre än andra varianter vet vi inte – men här förlitar vi oss på de råd vi fått. Det gäller bara att, i samband med sjösättningen, komma ihåg att kontrollera att röret är fyllt med vatten hela vägen upp i tätningen.

Nu väntar vi på propeller och propelleraxel. Och bottendelen till maskinen – sedan är det dags för en riktig precisionsövning – rikta in hela drivlinan och bygga maskinfundamentet! Ett arbete vi räknar med att kunna dra igång senast om ett par veckor…

Stävlager, tätning och stävrör

På tal om kommande arbeten. I april ska vi kröka rör. Det är nämligen då vi har fått maskinen levererad. Och då ska alla rör till och från, mellan och in och ut och… ja, ni förstår. Vilket inte vi gör…

Därför kom ångkursen på ångfartyget Saltsjön som en skänk från ovan. Eller snarare från Svenska Ångbåtsföreningen. Problemet var bara att kursen var fulltecknad. Men, vi hade tur (?) och lyckades ändå få två platser till kursen! Strålande bra! Perfekt timing! Tack!

För bara några dagar sedan – allsköns blandning av grönt, vitt och rostskyddsrött. Och nu!

Vitt!

OK, visst skulle det sett bra ut med en vattenlinje men nu får vi vänta tills Archimedes bestämt hur mycket vatten som S/S Wäsman tränger undan!

Vitmålad

När båten kom till oss var den vit och grön utvändigt. Och vit och rostskyddsröd på insidan. Detta var inget att resonera länge om utan snabbt blev det bestämt att båten ska vara vit. Både på utsida och insida. Kompletterat med en vattenlinje, naturligtvis.

Picasso, Dahli och så jag!

Det var här det blev krångligt. Var går den? Vattenlinjen, alltså!

Eftersom vi bygger om båten och kraftigt förändrar viktfördelningen så hade vi inte en aning om hur den kommer att ligga i sjön. Lite vågat, s.a.s. att bara gissa. Därför bestämde vi att strunta i vattenlinjen tills vidare. Det får bli en fråga inför sommaren 2014.

Vi hoppas dock att den HAR en vattenlinje – annars blir det ingen sommarsäsong 2014 😦 Men innan dess kommer vår egen penselekvilibrist med väl avväg känsla presentera sitt vita konstverk. Vi andra väntar i andlös spänning…