I slutet oktober var Gunnar och Per på Sveriges Ånbåtsförenings medlemsmöte i Eskilstuna där lördagen ägnades åt föredrag och erfarenhetsutbyten och söndagen med praktisk körning av alla de imponerande ångmsakiner som finns i ånghallen på museet. Som nybliven ångentuasiat var det en upplevelse att träffa och höra all kunskap som finns i ett gäng på 80 gubbar och möjligen en kvinna. Snacka om mansdominerad branch.

Gunnar vid en av de större maskinerna

Senare under hösten fick vi uppleva både snö och blåst och då känns sommaren avlägsen och man saknar alla trevliga minnen med att utrusta och framföra en ångbåt och livet Ludvika Motorbåtsklubbs fina hamn.

Förra helgens blåst höll på att flytta vårt stabilt byggda hus och kunde orsaka onödigt  merarbete till våren. Med några av båtgängets gemensamma krafter förbättrades förankringen så nu står båten även säkert skyddad för nya vinteroväder. Yttersta läget i Lynäsviken  är inte det gynsammaste när vinden ligger på .

 Båthuset innan snön kom som inte var något problem 

Trevligare än hösten var  en av sommardag när vi körde vår längsta ångbåtstur  ut till restaurangen på Morhagen med ett gäng ABB:are. Resan  till sjöns norra sida är en tripp på drygt två timmar enkel väg i 4-5 knop i lugnt och stilla väder, något att få se fram emot.

Bilden visar S/S Wäsman utan för Morhagen på väg hem efter att lämnat av passagerarna

Wäsman Ångbåt AB och sällskap vill tacka er alla som följt oss på utflykter samt stöttat vårt projekt och önskar er välkomna till ångan även nästa år.

En God Jul och Ett Gott Nytt Ångbåtsår

Sten B , Gunnar F, Ove J , Rolf  L, Per S och Urban Å

S/S Wäsman under tak med demonterad skorsten

Panna och maskin konserverat för vinterkyla

Av olika själ och engagemang har bloggen somnat av lite men vår förhoppning att genom att vi nu är flera aktörer som skriver  ska vi få ny fart på den.

Sedan sjösättningen den 31 maj till upptagningen den 19 oktober har Wäsman fått göra nästan 25 turer på sjön. Intresset för ångbåtar har varit stort i Ludvika och trots nystarten är vi nu  30 medlemmar i Väsmans Ångbåtssällskap.

Hälften av ångbåtsturerna har ägnats åt utbildning av oss  nyblivna ångbåtsfantaster där vi lär oss hur man hanterar en ångbåt. Längsta turen gick till Morhagen vilket tog drygt 2 timmar enkel väg annars har en vanlig  tripp blivit runt Bärholmarna. Vi var nog lite naiva i början och utgick ifrån att gammal teknik med en ångmaskin bara var något som fungerade och att över 100 årig kunskap var enkel och beprövad men ack så fel. Framförandet av en ångbåt kräver ett helt annat tänk  jämfört med om vi haft dieselmotor.Tex måste man utöver vanligt sjövett:

1 ) Elda minst en halvtimme innan avgång och få upp panntryck

2 ) Smörja och åter smörja

3 ) Elda och behålla tryck

4 ) Tänka på vad som ska ske i god tid innan en manöver tex vid backning vara införstådd med att maskinen ändrar riktning (backslag saknas)

5 ) Koll på att vattennivån i panna ej för mycket eller för lite

6 ) Vara försiktig så att man inte bränner sig

7 ) Ta hand om aska släcka av och bottenblåsa

8 ) Städa torka sot och olja

9 ) Skaffa och förvara ved samt ha tillräcklig mängd med på turen minst en full IKEAkasse / timme

10) Informera passagerare om säkerhet och risker

Dygnet innan sista turen till upptagningen var det  minusgrader vilket också gav oss en ny erfarenhet. Maskinpumpen klarade inte hålla pannan med vatten på grund av att vi fått isbildning i ett rör men som tur var hade  pannan förfylls av Ove och med hjälp av handpumpen fungerade det hela. I hamnen torrkokades pannan varefter båten lyftes  upp på vår släpkärra (som duger för kortare frakt) och drogs med precission av Urbans traktor till vinterplatsen i Lyviken.
Nu finns S/S Wäsman förvarad under pressening i ett av gänget välbyggt båtskjul och båten väntar på lite kompletteringar innan det är dags få komma ut på nya övningar 2014.

Lördagen 11 augusti var det dags… för dop i Ludvikas hamn. Piren var full av folk för att fira Väsmans dag ….och dop av vår stolthet ångslupen Wäsman. Gunnar Flisberg inledde med att berätta om den långa tradition som finns med ångbåtstrafik på Väsman. Från senare delen av 1800-talet till 1950 gick ångbåtarna Tyr och Grangärde med malm och tackjärn från många gruvor vid stränderna Väsmans sjösystem, sjöarna Björken, Bysjön och Saxen förutom Väsman. Nu skall vi återuppta denna trafik med ångslupen Wäsman.

Denna båt har byggts av ett gäng ångbåtsentusiaster, Sten Bohlin, Thomas Eriksson, Gunnar Flisberg, Ove Jansson, Rolf Ljungkvist, Per Sjöborg och Urban Åström. Redan för fem år sedan samlades dessa seniorer och har sedan rest Sverige runt för att finna ett användbart skrov till båten. I november förra året fick de napp, köpte ett skrov och har sedan varit intensivt sysselsatta med att bygga salong, montera ångpanna, ångmaskin och alla tillhörande hjälpsystem. Nu är S/S (Steam Ship) Wäsman klar och visst är hon en skönhet…. Dopet förrättades av Vivianne Karlsson, välkänd idrottsprofil i Ludvika, verksam inom kanot, segling och isjaktsegling. Hon klipper det blå/gula bandet, en trestämmig fanfar, namnet avtäcks medan champagnen flödar över båtens för…. Vad mer kan man begära?

Besättningen förbereder för färd

Dagens Skeppare hämtade oss gäster redan kl 1000 – med bil. En knapp halvtimme senare var de framme vid båthamnen i Ludvika där S/S Wäsmans 1:e Maskinist var på plats vid grinden till piren där sjön Väsmans nya smycke, S/S Wäsman, låg förtöjd.

Eftersom vi passagerare uttryckligen bett om att få följa hela processen, från VIM (Väl I Maskin) till fullt tryck och avfärd, så var inga förberedelser ännu gjorda. Pannan kall och noll bar. När besättningen drog igång alla förberedelser var intresset på topp. Allt registrerades och besättningen ficka svara och förklara skeendet.

Men snart sprakade det från fyren. Pannan luftades till dess det kom ånga och ljud från visslan. Vatten blev till mer ånga och trycket steg. Sakta till en början men sedan med accelererande fart.

Maskinen baxades runt och när kikkranarna signalerade att slidskåp och cylinder var varma nog satte Skepparen maskinen i HSB (Helt Sakta Back). Ljudet från maskinen var rena njutningen och det stod utom all tvivel att alla mekaniska delar “trivdes” tillsammans. Den som aldrig hört en väl avstämd ångmaskin i drift kommer heller aldrig att förstå…

KASTA LOSS!

Skepparens order lyddes omedelbart. S/S Wäsman backade ut från piren och efter att omkastaren och pådraget satts i läge FFF (Full Fart Framåt) stävade S/S Wäsman värdigt ut genom hamninloppet med sina storligen imponerade gäster – vilken båt!

Vilken ÅNGBÅT!

Ute på fjärden

När pannan var nära sitt maximala tryck, 9 bar, insåg gästerna vilken kraft den lilla ångmaskinen var kapabel till. En liten men intressant diskussion om ånghästar, vridmoment och dieselekvivalenter avbröts av ett nytt ljud från maskin. Besättningen stannade maskin, pytsade i lite olja i vevstakslagret, och så var ordningen återställd.

Först nu, långt ute på fjärden, insåg passagerarna att det var en helt strålande dag. Solen lyste från en molnfri himmel, bara svag vind och 22 grader varmt. Med maskinens lugna dunk och besättningens småprat  om tryck och varvtal, olja och ventiler som bakgrundsljud njöt de av färden. (klicka på den rödmarkerade texten för att se och lyssna)

Men tiden för den bokade lunchen närmade sig. Åter mot hamnen. Väl där styrde Skepparen säkert och lugnt in mot piren och S/S Wäsman förtöjdes. Maskinisten rakade ur glöden ur pannan, bottenblåste och såg till att maskinen sattes i läge VIM – klar att tas i bruk för nästa tur. Eller så gjordes en notering i loggboken om någon åtgärd som skulle krävas innan S/S Wäsman åter fick segla ut…det var viss något med en kikkran som borde ses över…

Stort tack till vår Skeppare och Maskinist – detta var en verklig upplevelse! 

Provkörning pågår

Efter avbrottet p.g.a. den trasiga pådragsventilen är ångbåtsgänget åter igång med provkörning och fortsatt intrimning av anläggning och båt. Just nu fungerar båten helt fantastiskt bra men några justeringar ytterligare behövs.

Inte av maskin och panna men det har visad sig att några av fönsterramarna inte håller tätt. När det regnar rinner alltså vatten utmed salongens innerpaneler. Men eftersom det nu är sommar och sol och därmed inte kommer att regna något mer så får det vara 🙂

Så har Breding, B2 Ånga, hört av sig och beklagar misstaget med den felaktiga leveransen av pådragsventilen och meddelar att pannans övriga kringutrustning håller måttet. Därmed känner i alla fall artikelförfattaren fortsatt förtroende för B2:s produkter och Wäsman kan lugnt ånga vidare.

Nu ser “redarna” fram mot att snart komma igång med chartertrafiken och få välkomna de första passagerarna ombord på S/S Wäsman. Ludvika Tidning har också noterat att det snart är dags för “trafik”.

I artikeln sägs att båten heter “M…” och ska heta så fram till dopet senare i sommar men det är troligen en liten missuppfattning. Det borde rimligen vara så att namnet S/S Wäsman gäller redan nu (och i alla sammanhang), även om det formella dopet ännu inte ägt rum. Namnet “M…” är  ju historia och var i allt väsentligt en helt annan båt…

I artikel sägs också att Wäsman kommer att kunna ta upp till 12 passagerare. Även detta är en missuppfattning. Det är mer rimligt att räkna med 8, möjligen 10 passagerare.

Maskinen bara fortsatte att gå. Och gå. Och gå. Pådragsventilen, som reglerar ångtillförseln  till cylindern, hade inte det minsta effekt. Det var först genom att vrida ner flödet genom huvudventilen som maskinen stannade.

Efter att ha skruvat loss och inspekterat

Den gamla ventilen klarade bara 60 grader – notera de trasiga tätningarna

pådragsventilen kunde vi konstatera att packningarna, av något sorts nylonmaterial, hade smält ner till hälften. Självfallet ringer vi till Breding på B2 Ånga som levererat panna med tillhörande ventiler. Så här ska det ju inte vara!

Döm om vår förvåning när denne ångnestor, som vi hittills haft det största förtroende för, bara konstaterar att han måste fått fel kvalitet på ventilen och det var upp till oss att skaffa en bättre…

Efter denna föga imponerande uppvisning i kundrelation fixade vi själva en ventil som klarar både ångtrycket och den värme som utvecklas. Den är nu på plats och vi ska snarast åter ut på böljan för fortsatta testkörningar. Hoppas nu bara att Breding och B2 Ånga inte levererat undermålig kvalitet också på den övriga pannarmaturen.

Den nya ventilen har kolfibertätningar som lätt ska klara de temperaturer vi arbetar med

Fortfarande pågår intrimning av båten, både vad gäller ballast och maskin/panna. Vi fick ett knackande missljud från maskin vilket oroade oss ett tag. Missljudet kom vid lite högre varvtal, om man nu kan tala om “höga” varv i vårt fall 😀

Det visade sig, efter ett envist felsökande, att det var svänghjulet som glappade en liten, liten aning. Genom att dra åt låsskruven försvann problemet. Nu har vi, via maskintillvekararen Agne, förstått att detta är lite av ett “standardproblem” och att en bättre  variant för att fixera svänghjulet ska ordnas under vinterhalvåret.

Dock fungerar maskinen nu riktigt bra. Och vi har också testat att köra med panntryck över 7 bar vilket resulterade i att båten planade och passerade lätt 30 knop! Nä, skojar bara. Men en intresserade motorbåtsåkare hade följt efter oss och uppskattade farten till ca 8 knop. Fantastiskt bra!

Nu ska en längre provtur genomföras för att göra ett “uthållighetstest av båt (och besättning!). Ett  bra tillfälle att lära oss vilket panntryck som krävs för att lyckas vända maskin till backläge vid lite olika fart.

Så har piren i småbåtshamnen äntligen blivit klar. Vissa kompletteringar återstår visserligen vid vår bryggplats men vi har lämnat vår tillfälliga brygga och kört (för egen maskin, naturligtvis) till vår hemmahamn där båten nu ligger nu förtöjd. Visst är hon läcker?

S/S Wäsman i hemmahamnen. Som synes saknar vi fortfarande namndekaler…

Ingen ska beskylla gänget runt S/S Wäsman för att ha bråttom. Men nu, nästan tre veckor efter sjösättningen, så presterar äntligen ångbåten ÅNGA!

YES!

SSSSsssUUUUUiiiiiiiuuuuuuuuuuuttt!

Mano gav sakkunnig hjälp

Men innan visslan kunde ljuda skulle ju pannan eldas upp, vatten kokas och ångtrycket upp. Eftersom alla i gänget är noviser i sammanhanget hade Mauno Määttälä inviterats för att hålla i trådarna. Mauno, med mångårig erfarenhet och stor kunskap om maskiner och pannor, guidade sakkunnigt och tryggt genom hela processen. Manuo kom också med en räcka av goda råd och synpunkter på hur vi skulle kunna göra anläggningen än bättre.

Känslan, när trycket var uppe och maskinen började arbeta…

YES!

SSSSsssUUUUUiiiiiiiuuuuuuuuuuuttt!

Full fyr i pannan

Och så kasta loss. Ut på fjärden för EGEN MASKIN! Full fart framåt!

Uppskattad fart 5-6 knop. Inte illa alls. Och det finns mer att ta. Genom att trimma anläggningen och lära oss “länka in” till optimal effekt…

Lite värre var det att backa. Visst, maskinen gick åt andra hållet – men inte båten. I alla fall inte åt det håll styrman ville. Men det finns nog mer att ta där också 🙂

YES!

SSSSsssUUUUUiiiiiiiuuuuuuuuuuuttt!

P.S. Ny webbmaster… Signaturen “Gubben” lämnar nu både projektet S/S Wäsman och arbetet med denna hemsida. Ny webbmaster är Gunnar Flisberg.

Om någon undrar – allt går enligt plan, vilket betyder att en del arbete återstår innan vi har ångan uppe s.a.s..

Vi har nu balanserat upp båtens slagsida och på köpet fått ner fören ett antal centimetrar. Men än är vi inte riktigt nöjda och det behövs ytterligare kilon gamla blyvikter från traktens däckfirmor innan allt är till vår belåtenhet.

Rak och fin efter justering med lite ballast.

Innan vi kan elda upp pannan och starta maskinen måste vi provtrycka pannan. 13 bar ska den tåla! Det visar sig att det läcker lite här och där i pannans anslutningar till omvärlden. Och för varje ny tryckstegring upptäcker vi ett nytt läckage. Men det är ju det som är meningen med en provtryckning – att hitta de ställen där tätningen inte är perfekt.

Men nu är vi nära…

Provtryckningen avslöjar otäta packningar

Så bar det av – mot småbåtshamnen i Ludvika. Först kranbilen med S/S Wäsman och sedan de förväntansfulla delägarna i konvoj. Resan gick helt utmärkt och kranbilens ägare och förare gjorde hela tiden ett stabilt och rutinerat jobb.

Ett skepp kommer lastat…

Väl framme påbörjades så slutfasen – att sätta båten i sjön!

Förutom alla delägarna (utom en) fanns ytterligare några entusiastiska påhejare som nåtts av ryktet om den stora tilldragelsen. Egentligen fanns inga ambitioner att ställa till med någon större föreställning – det får vänta till det officiella dopet – men vad gör det? Bara roligt att vi uppmärksammas.

Nästan, nästan i sjön!

Under nästan andlös tystnad sänkte sig S/S Wäsman majestätiskt sakta ner mot vattenytan. Skulle hon flyta? Hur mycket skulle hon luta? Hur mycket barlast skulle krävas för att få ner fören? Kommer hon att välta? Hur mycket kommer det här kalaset att kosta?

Nä, skämtar bara, men nog fanns det frågetecken alltid. Men allra mest spänning! Förväntansfull spänning!

Titta! Den FLYTER!

Och så, Klart!

S/S Wäsman låg i sjön. Slingorna släppte sitt fasta grepp om kölen och ägarna kunde direkt konstatera 1) att båtar blir mindre (!) när de ligger i sjön och 2) att det skulle krävas en hel del barlast föröver.

Skorstenen monterades och den förväntade lutningen var – som förväntat. Men också den enkel att hantera. Det räckte med en man på styrbordssidan för att ordningen skulle vara återställd – alltså inget problem för åttio välplacerade kilon.

Halvslaget

Förtöjningen gick sedan galant. Några rutinerade halvslag bara…

SKEPP OHOJ!

Så var det då, äntligen, dags. S/S Wäsman skulle transporteras till Ludvika och för första gången som riktig ångbåt få möta sitt riktiga element, d.v.s. sjön Väsmans klara vatten. Men en sak i taget.

Först ut ur verkstaden. Med Micke som säker traktorpilot baxades båtkärran ut. Nästan lite overklig känsla, den att allt arbete nu var klart. Allt arbete är kanske att ta i. En hel del återstår faktiskt innan vi kan sätta fyr i pannan. Vi hade t.ex. ännu inte lyckats lufta roderhydrauliken ordentligt. Och golvfästena för salongsborden var inte klara. En del andra inredningsdetaljer återstod också att ordna. Och, så provtryckningen av pannan förstås!

Men ändå, efter massor av arbetstimmar, misstag, framgångar, diskussioner, problem och lösningar så var nu båten i skick för att sättas i sjön! Skepp OHOJ!

S/S Wäsman lämnar verkstaden

Sedan visste vi att båten skulle behöva barlast. Dels för att kompensera varvets “lilla” misstag med att inte kunna bygga skrovet riktigt rakt och dels för att få tillräcklig stabilitet. Dessutom skulle troligen läget i båtens längdriktning behöva justeras. Men hur mycket vikt skulle behövas och exakt var? Spännande! Spännande!

Dessa frågetecknen kunde bara rätas ut när Wäsman väl låg i sjön. Men dit var det ännu ett bra tag. Nu skulle först båten upp på kranbilens flak.

Med säker hand slingades båten och den väldiga kranen lyfte enkelt och lätt den ca 3 ton tunga Wäsman från kärran.

Wäsman lyfter från vagnen

Så en liten flygtur…

Titta jag flyger…

… som elegant slutade på kranbilens flak. Klart att åka!

Lastat och klart för resan till Ludvika och sjön Väsman

Fortsättning följer!!!

Ja, jisses! Bara dagar kvar och endast småjusteringar borde återstå. Men icke. Å andra sidan, det här är ett gäng erfarna “gubbar” som lärt sig att både hålla masken och hålla huvudet kallt när projekttiden egentligen inte räcker till.

Alltså, sjösättning på fredag! Vi ska bara… se till att båten kan styras.

Rattstaivet klart

För det behövs en ratt och något att sätta ratten på. Det nya rattstativet än nu svetsat och lackat (i samma kulör som maskinen) och nu “ska bara” smycket monteras på fördäck.

Sedan var det någon som kom på att båtens salongssidor med sina vackra fönsterramar riskerar haverera vid första bryggkontakt. Detta därför att båtsidorna befintliga avbärare inte är bred nog för att förtjäna namnet och fullfölja sitt syfte.

Alltså “ska vi bara” fixa en avbärare! På en ångbåt med ambition att vara tidstypisk tillåts inga moderna plastskydd. De är säkert bra men – fel! Konstruktionen måste vara av trä eller stål eller av typen “kraftig tross”. Det blir stål! Fram med svetsen bara!

Visslan! Ja visst, ja! “Vi ska bara” montera den också…

Och så var det…

Svetsjobb in i det sista

Tidig morgon. Utanför den öppna verkstadsporten kämpade morgonsolen mot tunga regnmoln. I källaren gick kompressorn igång.

Röret för utloppsånga med ventil för omkoppling till utblås via skorstenen

Annars var det lugn och tyst. En morgonpigg ångbåtsdelägare hukade eftertänksamt mellan maskin och panna.

– Borde inte röret för utloppsångan säkras mot feltramp med böjda rör och i värsta fall läckage av het ånga som följd… kanske ett svep där och ett svep där, båda förankrade i plåten under pannan..

Han bestämde att så fick det bli. Säkerheten först! Den hukande ångbåtsdelägaren hade väl knappt tänkt tanken ut förrän ångbåtens “säkerhetsansvarige” anlände. Glad i hågen med både vattenhink och nyinköpt eldsläckare.

Som sagt – säkerheten först!

En man och hans brandsläckare

Redan i första planaringsstadiet stod det klart att salongen måste hålla hög klass. Påkostade material och gediget hantverk skulle gälla. Fönster och dörrar skulle lyfta känslan av kvalité till absolut 1:a klass! Nå, hur blev det då?

Visserligen är arbetet inte riktigt klart än – men nog börjar man ana att kvalitetskänslan kommer att vara högst påtaglig.  Faneret under “bröstlisten” är lite blek nu – man vänta bara tills den fått sin ytbehandling och antagit ton och lyster likt övriga mahognydetaljer! Och att en taklist behöver lite stöd – än sen då? Listen kommer att garanterat anta sin rätta form och klara sig på egen hand vilken dag som helst.

Så, var det den där listen vid bakre dörren. Hm! Ett litet misstag men var lugn! En ersättare är redan på gång…

Lägg märke till taket! Ett läckert och diskret marint mönster. Återstår nu att skapa “speglar” i taket med hjälp av ytterligare några lister. Det kommer att bli riktigt snyggt. Tänk också in de dynor och ryggstöd i en rödaktig ton som ska pryda sofforna. Läckert, eller hur?

(klicka bilderna för full storlek!)

Inte tal om saken – ångbåtsgänget är säkra på sin sak. Den 31 maj ska S/S Wäsman i sjön. Nu sker den stora tilldragelsen lite blygsamt – vi vill ju ha igång maskinen och testa båten i lugn och ro. MEN SEDAN SÅ! Då ska båten officiellt invigas, döpas o.s.v. Men denna storslagna begivelse återkommer vi till.

Just nu lägger vi ner massor med tid för att få båten klar. Prioriteringarna borde kanske vara på det som absolut måste vara klart före sjösättningen, men jisses, det är ju kul om salongen är klar också 😛

En detalj som ännu inte fått sin lösning är inkopplingen av lubrikatorn. Där återstår både matningen från maskinen och anslutningen till röret för inånga.Men vi har några idéer. Någon som har en liten backventil, möjligen?

Mitt i all brådska glömmer vi att fotografera… men det ska vi ändra på. Bilder kommer!

Förvärmaren är till för att värma upp matarvattnet (som vi tar från sjön). I all enkelhet en värmeväxlare med ett inre rör där het ånga från maskinen

Förvärmaren inkopplad

passerar och ett yttre där matarvattnet passerar i mellanrummet mellan de två rören. För att förvärmaren ska vara effektiv bör den vara mellan 50-60 cm lång. Biden visar den lodräta förvärmaren när den anslutits till cylinderna ångutlopp.

Vi har också börjat dra rören för maskinens inloppsånga. De första rörstumparna syns till vänster om utloppet. (Det vita är maskeringstejp för att hålla delarna tillfälligt på plats)

Rören för matarvatten är betydligt  tunnare än de för ånga. Delar av det rörsystemet börjar nu också ta form (bilden nedan).

Del av matarvattnets rörsystem

Ett intensivt arbete pågår just nu. Det är ju snart bara ett par veckor kvar till sjösättning.

Salongen är inte klar…

Rörinstallationen är inte klar…

Styrning saknas…

Men vi har koll på vinklarna…

…och vi har salongens akterdörr på plats…

…och framför allt – det mesta är P.G.

(klicka bilderna för full storlek)

Rör, krökar, ventiler, kopplingar och så…

FULL KONCENTRATION…

Koncentrerad hårdlödning

Vilket inte hindrar att vi även har tid för lite rundsnack…

Rundsnack

Ännu en milstolpe! Maskinen är nu på plats i båten.

Maskinen på plats i båten

I.o.f.s. lite “strippad” på diverse kringutrustning för att underlätta för lyftet men ändå. Propelleraxeln är också inkopplad och allt ser så här långt riktigt bra ut. (Bildkvalitén kunde varit bättre dock – men bara en mobiltelefon stod till buds vid tillfället för händelsen…)

Nu ska matarvattenpumpen och Molleruppressen (lubrikatorn) monteras – enkelt jobb då allt är väl förberett med förborrade och gängade hål i såväl fästen som i maskinens bottendel.

Hur alla rör och ventiler sedan ska dras och placeras kräver noggrann planering. Vi vill ju inte att det ska se ut som ett överförfriskat ormbo.

Samtidigt vill vi helst ha en struktur på alla kranar, vred och instrument så att både styrman och eldare enkelt kan nå dessa.

Dessutom gäller det att placera utrustning och uttag för att inte dra onödigt långa rör och se till att det finns “rörelsemån” för att hantera rörens värmevariationer.

Ett “måste” är också att kunna ta isär rördelar på strategiska ställen för att inte drabbas av frostsprängningar under vinterförvaringen.

Så krångligt att det kanske är bäst att ge tusan i allt ihop… 😛

Nä, skojar bara!

En tanke vi har är att först försöka skapa oss en bild av helheten och sedan börja med rördragningen längst ner för att sedan arbeta oss uppåt. Det betyder att delar av kallvattenförsörjningen och armaturen för bottenblåsningen troligen sätts på plats tidigt.

Helt plötsligt är det bara knappt sex veckor kvar – sedan ska vi vara klara för att transportera vår ångslup S/S Wäsman till sitt rätta element. D.v.s. sjön Väsman och småbåtshamnen i Ludvika. Men det ska gå! Bara båtklubben får bryggan där vi ska ligga förtöjda klar i tid. Just nu är det bara några balkar som antyder var bryggan ska vara…

Vi är nu ca två veckor efter schemat vad gäller installation av maskinen och all den rördragning som ska göras för att få en fungerande ångdrift. Men det mesta av rör, ventiler, krökar, lod och bussningar har införskaffats.  Och maskinen är nu klar att lyftas in i båten efter att ett fäste för lubrikatorn ordnats. Om allt sedan går störningsfritt ska rördragningen vara klar i mitten av maj.

Återstår sedan av vitala delar är att ordna styrningen. D.v.s. styrpulpet med pinnratt och rodret med sin infästning i skäddan. Det verkar också som om rodret fått en ordentlig smäll och behöver riktas upp innan det kan monteras.

Arbetet med salongen löper på. Alla fönster utom ett är nu monterade. Dörrarna är på gång. Salongssoffornas dynor är dock fortfarande inte beställda. Hur kan det vara SÅ dyrt att få ett par dynor uppsydda? Här behöver vi nog hitta fler lösningsalternativ!

Om vi blir klara i tid? Ska vi slå vad?